Annorlunda träning i ett luftrör
En av de roligaste träningsformerna jag, som fallskärmshoppare sedan 14 år tillbaka, kan tänka mig, är att flyga upp och ner i en vindtunnel. Låter det konstigt?
Nja, det är inte märkligare än att man betalar cirka 6000 kronor per timme för att flyga i ett blåsrör där luften far förbi i hastigheter omkring 200 kilometer i timmen. Vadå, är inte det något alla skulle vilja göra?
Förutom att det är vansinnigt roligt är det också enormt bra teknikträning för oss hoppare. Låt mig bara säga så här: när vi i vanliga fall har hela himlen som arbetsyta märks det ganska tydligt hur precisa rörelser man kan prestera när man är omgiven av hårda väggar i ett utrymme som mäter fyra, fem meter i diameter. Själva rörelserna liknar ett slags luftdans och kallas av oss hoppare för friflygning.
I veckan tillbringade jag två dagar i Bottrop, Tyskland, där den senaste högklassiga tunneln i Europa öppnade tidigare i år. När jag åkte hem var jag en lite bättre hoppare/vindtunnelflygare och hade dessutom magnifik träningsvärk, framför allt i överkroppen. Det blir mer av detta!
Så här ser det ut när proffsen flyger:
